Fant et fint innlegg for nye valpekjøpere !

[hurrican]

vet det ikke er jakthund, men kjempe mange fine tips:

Råd til hunde/valpe kjøpere.

 

Av: Hans-Chr. Ørjestad

 

Etter å ha drevet med hunder og hundeutstyr på heltid i nesten 20 år, og etter å ha pratet med tusenvis av hunde eiere, skal jeg gjøre noen betraktninger som bør kunne være til hjelp for deg som planlegger å kjøpe en hund eller flere.

 

Svært få som kjøper hund i Norge gjør det som et impulskjøp. De aller fleste har tenkt ganske nøye gjennom valg av hund, og nesten alle som ikke velger hund ut i fra helt spesifikke bruksegenskaper, velger hund på grunn av denne hundetypens utseende.

 

Hvis vi betrakter en hunde valp som en vare, så er dette sannsynligvis den enkleste varen man kan selge. Grunnen er at nesten alle kjøpere av hundevalper er i et emosjonelt modus som gjør dem til et lett "bytte" for selgeren. I tillegg blir vi glade i varen vi har kjøpt. Vi har sett frem til dette så lenge. Vi har gledet oss så mye at mange av oss har sluttet å telle søvnløse netter. En hund er en vare som er levende. Den bringer frem følelser og adferder i oss som ingen annen vare kan. Det er kanskje hovedgrunnen til at vi velger å leve livet vårt i selskap med hunder.

 

Utallige er de gangene jeg har solgt alt man trenger av utstyr til en nybakt valpe eier. Jeg har sett lykken i øynene deres og hørt gleden i stemmen. Ofte har jeg sett hvordan mennesker som for et par måneder siden var tynget av sorg da gamlehunden måtte avlives, har fått livet tilbake gjennom å kjøpe en valp. Jeg vet selv hvordan det føles. Jeg har levd for lenge sammen med hunder til å vite noe annet.

 

Hundevalper er varer man som selger ikke får i retur.

 

Om vi liker det eller ikke, så er de aller fleste hunder en vare produsert med kun et formål for øye, å bli byttet i penger når de er åtte uker gamle. For å undergrave dette faktum, vil nesten alle oppdrettere av det vi kaller rasehunder fortelle deg noe annet.

 

Penger er et alibi ingen vil inrømme.

 

Er det noe galt i å tjene penger på salg av hunder? Mitt svar er nei, men jeg vet at for å produsere hunder av høy kvalitet, så er ikke metodikken de fleste oppdrettere bruker spesiellt mye verdt. Eller også, når penger blir motiver går man raskt på akkord med kvalitet.

 

Med kvalitet mener jeg i hovedsak alle de egenskapene som du ikke umiddelbart ser.

 

Hvor mye av hunden ser du i en søt hundevalp. Hvor mye tror du erfarne hundefolk kan uttale seg sikkert om, ved å studere en nesten nyfødt valp.

 

Selv kan jeg ikke si mye om de egenskapene som jeg vet skal utvikle seg og bli vesentlige for hvordan hunden blir, ved å studere den som valp.

 

Noen sier de kan. For hvert valpekull jeg har sett vokse opp, blir jeg mer og mer overbevist om at de bløffer.

 

Du vil møte oppdrettere med flotte hjemmesider på internett, du vil møte oppdrettere som har oppnådd posisjoner i raseklubber og hundemiljøer. Du vil møte oppdrettere med lang fartstid. Og du vil la deg blende og imponere.

 

Jeg var en gang deg. Jeg var der du nå er. I dag er det langt mellom de gangene en oppdretter imponerer meg. Jeg har avlet og testet for mange trekkhunder de siste femten årene selv til å bli annet enn kresen. Jeg har sett at kvalitetsoppdrett dreier seg om noe helt annet enn parringer. Jeg har møtt mange oppdrettere, kun få har imponert meg.

 

Jeg vet at mange hundekjøpere i utgangspunktet bare ønsker å eie en hund som skal være til selskap og glede, kun i egenskap å være en hund. Da kan man tro at kravene til kvalitet i hundens egenskaper kan tåle et lavere nivå enn det som kreves hos hunder som avles for spesifikke arbeidsoppgaver.

 

Ikke noe er mere feil.

 

Mesteparten av de egenskapene som jeg vil ha i mine sibirske huskyer, vil være ubehagelig å ikke ha i en hvilken som helst hund.

 

Egenskaper kan enten være tilstede eller ikke, eller de kan opptre i varierende styrkegrad. Hva som kan observeres avhenger av situarsjonen hunden er i. Noe du bør tenke nøye over er det faktum at utseende til hunden din venner du deg raskt til. De andre egenskapene må du leve med hver dag, så lenge hunden lever.

 

Alle hunder har negative og positive sider. Men det er viktig å forstå at dette vil alltid bli vurdert ut i fra en subjektiv oppfattelse. Derfor kan du ikke umiddelbart nyttigjøre deg den informasjonen du får. Du vet ikke om denne informasjonen er et resultat av vurderinger som er identiske med dine.

 

Alle hunder er forskjellige. Det har aldri blitt født to hunder som er like. Forskjellene mellom individene i et valpekull kan være store. En hund har enormt mange egenskaper som kan observeres. Det er disse egenskapene som i sum utgjør hva vi oppfatter at hunden er. Alle disse egenskapene er nedarvet fra foreldredyrene. Alle hunder er kopier av foreldredyrene i nye versjoner. Hundens "personlighet" utgjøres av disse egenskapene.

 

Oppdrettere er flinke til å fortelle at uønsket adferd i hunder de har solgt skyldes miljøfaktorer som valpekjøper har ansvaret for. Tro ikke på dem. Det finnes ikke en adferd som kan utvikle seg hvis det ikke er tilstede et genetisk grunnlag.

 

Hunder lages før de er født. Ikke etterpå.

 

 

Skal en oppdretter ha kontroll over mer enn bare en liten del av egenskapene i valpene som produseres, er man nødt til å observere alle individene i mange valpekull, fra mange foreldrekombinasjoner, fra de blir født, til de er voksne. Det betyr at man må ha et stort hundehold, og en liten valpeproduksjon. Det betyr også at man fortrinnsvis selger flere unghunder og voksne individer enn valper.

 

Min påstand er at oppdrettere som ikke gjør dette, kun har begrenset oversikt over egenskapene i hundene de selger. De vet svært lite om alt for mange av de egenskapene som er i den valpen du ikke bare er i ferd med å betale ganske mange penger for, den skal innfri forventingene dine også. Jeg kan garantere deg en ting. Du vil raskt bli din oppdretters beste allierte til å bortforklare de negative sidene ved hunden du har kjøpt.

 

Det er ikke sikkert du i din forventningsfulle lykkerus engang vil se på hunden din med et kritisk blikk.

 

For en kynisk valpeprodusent er du ikke bare et lett bytte, du er gjennom å handle, med på å gi oppdretteren muligheten til å fortsette virksomheten sin. Alt for mange oppdrettere måler sin egen vellykkethet i antall solgte valper.

 

Du skal også være klar over at du aldri vil møte en valpeprodusent som ser på sin egen virksomhet med et kritisk blikk.

 

Noen bruker som salgsteknikk å gi direkte feilinformasjon om hundetypen de selger. Enten bevisst, eller nesten enda verre de vet ikke bedre.

 

En annen brukt salgsteknikk er å fortelle deg om hvorfor du ikke skal handle av noen av de andre oppdretterene.

 

Handler du av en oppdretter som ikke produserer hunder av høy nok kvalitet, bidrar du også til at kvaliteten på den aktuelle hundetypen synker. Ser du ringvirkningene av dette skjønner du at din egen kjøpsadferd vil berøre langt flere enn bare deg.

 

I møtet med en oppdretter vil du være den underlegne part. Særlig hvis du har liten eller ingen erfaring med den aktuelle hundetypen. De spørsmålene du burde stille, har du kanskje ikke kunnskap til å stille, eller du føler det så ubehagelig å stille dem at du lar være. Tross alt signaliserer du gjennom kritiske spørsmål en form for mistilit til oppdretteren. Dessuten, hundevalper er søte, umåtelig søte. Oddsene er definitivt ikke på din side.

 

Jeg kan fortelle deg at oddsene aldri kommer til å være på din side. Til det er det for langt mellom de virkelig gode hundene. Men jeg forteller deg hvordan du kan høyne oddsene dine.

 

Men da synes jeg også du skal vite at et valpekjøp alltid er et sjansespill.

 

Alle hundetyper har et visst antall tilbydere av hunder. Noen har holdt på lenge, andre ikke. Det sier seg selv at oppdrettere med kort fartstid neppe kan tilby varer av høy kvalitet. Store ord og flotte uttrykk kan ikke endre på dette.

 

Stor produksjon av valper lukter useriøsitet lang vei.

 

Hold deg unna disse!

 

Er det spesifikke bruksegenskaper knyttet til hundetypen du vil ha, og oppdretteren ikke selv har prestert noe i forhold til disse bruksegenskapene. Hold deg langt unna. Skjønn også at i den grad det konkurreres i egenskapene, så er midt på resultatlista ikke noe mer enn middelmådighet.

 

Jeg synes ikke vi skal kalle middelmådighet for bra.

 

Sjekk også hva andre har oppnådd med hunder fra disse oppdretterenes avl. Finner du ikke gode resultater, hva mere bevis trenger du for å plassere oppdretteren i bånn av listen din.

 

Du skal kreve meget gode begrunnelser fra oppdretteren om hvorfor vedkommende har parret de aktuelle foreldre dyrene med hverandre. Du skal til og med gå lenger enn dette. Kan ikke oppdretteren gi deg detaljkunnskap om nære slektninger av foreldredyrene, står du overfor en person som famler i et avlsmessig blinde.

 

Du må også prate med andre som har kjøpt hund av oppdretteren, men du må ikke fortrinnsvis kontakte de som er på skrytelista til oppdretteren. Den er selvsagt ikke objektiv. Er det en rasehund kan norsk kennel klubb gi deg opplysninger om hvem som er eiere av alle hunder oppdretteren har solgt og registrert. Ring dem og prat, men ikke glem at du skal prate lenge og inderlig med de fleste hundeeiere før de forteller deg noe negativt om hunden sin.

 

Vi hundeeiere er bare sånn.

 

Terskelen for å tåle ubehagelig adferd fra egne hunder er hos de fleste av oss forbausende høy.

 

Hvorfor ber jeg deg lete etter negative ting?

 

Fordi det er den eneste metoden du kan bruke. Ta bort det som ikke er bra nok. Det som er igjen kan du velge i. Først da har du høynet oddsen din. Gjør du denne jobben grundig kan oddsen bli ganske høy.

 

I søken etter sannhet beveger vi oss alltid i løynenes verden. Ikke alt som blir deg fortalt vil være riktig. Ikke alt som er riktig vil bli deg fortalt. Det er til sist bare din egen kunnskap og ærlighet som kan hjelpe deg. Og tro meg. Den første til å lure deg, er deg selv.

 

Det er ditt valg.

 

klippet fra : http://qaqeerlaaaq.no/

[Pal1487686699]

Enkelte punkter er jeg uenig i - kort sagt : Det finnes idealister, også blandt oppdrettere.

 

Men hovedbudskapet - at man ikke skal stole blindt på oppdrettere er jeg enig i.

[jaktlykke]

Hadde jeg som sylfersk valpe-wannebe lest det der hadde jeg muligens tenkt at neeee... dette blir for komplisert. Kjekkere med frimerkesamling

 

JA, det finnes useriøse oppdrettere der ute. Og JA - det finnes teite valpekjøpere også. Men i det store og hele tror jeg folk flest finner den hunden de vil ha enten det er en kompis til turer i marka eller det er en eller annen hundeaktivitet som er målet.

Vi skal ikke undervurdere folk heller.

[eies]

Det finst utruleg mykje litteratur og gode råd om kvelpekjøp. Dette var noko av det bedre, hurrican/Ørjestad.

 

Elles er det trist at hundar blir avla på grunnlag av utsjånad og "skjønnheit". Dei burde avlast på brukseigenskapar (inkl helse, gemytt osb).

[ween]

Syntes også dette var interessant.

Særlig poenget med å lese hvordan hunden kommer til å bli ved å grundig studere valpen/e. Til syvende og sist koker det ned til flaks tror jeg. Selv fra godt premierte hunder risikerer man å få en middelmådig jakthund. Jeg tror det er umulig å spå hvordan valpen vil bli som voksen. Poenget må være å minimalisere sjansene for å få en medioker hund, resten er avhengig av flaks og egen innsats.

[hurrican]

Mange sier at det er vanskelig å avgjøre hvordan valpene blir.

Men det vi har sett på brukshund avl er at når en avler i forhold til snittet på MH resultatene fra kullet foreldre osv er fra. Ser vi at det stemmer godt med hva dem gir i snitt til kullet osv.

 

les http://www.genetica.se/index.php/laeshoernan

[jaktlykke]

I mitt kull ble det foretatt valpetest når de var rundt 6 uker gamle. Denne testen ble gjentatt på MH (mentalbeskrivelse Hund) når kullet var 1 år gammelt. Det var utrolig å se hvor godt valpetest og MH stemte overens.

 

Jeg ser på min hund i dag at da jeg plukket ham utfra valpetesten så fikk jeg virkelig den hunden jeg ville ha - de egenskapene jeg var ute etter.

[hurrican]

I mitt kull ble det foretatt valpetest når de var rundt 6 uker gamle. Denne testen ble gjentatt på MH (mentalbeskrivelse Hund) når kullet var 1 år gammelt. Det var utrolig å se hvor godt valpetest og MH stemte overens.

 

Jeg ser på min hund i dag at da jeg plukket ham utfra valpetesten så fikk jeg virkelig den hunden jeg ville ha - de egenskapene jeg var ute etter.

 

kjempe bra

 

hvilken valpe test brukte du?

[ween]

Tja. Som det blir skrevet i artikkelen innledningsvis, mange tror de kan lese mye ut av en valps adferd. Ikke vet jeg. Hvordan tester de egentlig en 6 uker gammel valps mentale egenskaper? Og hvordan korrigerer man for alt hunden opplever sitt første leveår? Forskjellige ting for den enkelte hund.

Ofte stemmer horoskopene forbausende bra med virkeligheten også, det betyr ikke at man nødvendigvis må tro på dem.

[hurrican]

Kuttet sitatet av forrige innlegg. Jegermeistern.

 

hvorfor da ikke lese http://www.genetica.se/index.php/laeshoernan" target="_blank

der man har bevist en treff prosent på over 90 %

istede for å bare være negativ til det du ikke kan. For det er jo til og med lagt ut link til dokumentasjonen.

[jaktlykke]

Man skal ta en slik valpetest for det den er; en pekepinn og ikke noe fasitsvar.

 

Testen var enkel.

 

En for valpen ukjent person testet den. Testen foregikk i et for valpen ukjent rom og uten søskenflokken. For det er èn ting når man er sammen med sju andre og noe ganske annet når man er for seg selv...

 

Det ble testet på hvor lang tid det gikk før valpen begynte å kalle på flokken - noen av valpene var urolige med en gang mens andre ikke brydde seg så fort.

 

Jakt/forfølgelseslyst - trille en ball og se om valpen løper etter og hva den gjør med den.

 

Nysgjerrighet - lyst til å hilse og hvor intenst den hilser.

 

Lyd - slippe et nøkleknippe eller lignende i gulvet og se reaksjonen. Rasen er kjent for å være lydømfintlig.

 

Apport/kamplyst - trille ballen og se om valpen tar den og vil den beholde den selv eller komme til deg?

 

Husker ikke helt alt - men jeg var ute etter en hund som ikke lot seg affisere av lyd, som var nysgjerrig og med pågangsmot. Dette i og med at jeg skulle ha ettersøkshund.

 

MH-en året etter viste akkurat det samme som denne enkle valpetesten viste.

[Ranger]

Innimellom mange kloke ord finnes det en nokså nesehøy arroganse i det han skriver, og et par ting jeg stiller litt spørsmålstegn ved:

Oppdrettere er flinke til å fortelle at uønsket adferd i hunder de har solgt skyldes miljøfaktorer som valpekjøper har ansvaret for. Tro ikke på dem. Det finnes ikke en adferd som kan utvikle seg hvis det ikke er tilstede et genetisk grunnlag.

Enkelte faktorer kan helt klart være miljøpåvirket; en hund kan bli skuddredd av et for nært geværsmell og bli ødelagt som jakthund av den grunn, feks.

 

Det sier seg selv at oppdrettere med kort fartstid neppe kan tilby varer av høy kvalitet.

Det kommer jo helt an på hva de avler på, har de hentet avlsdyr av beste sort så er det jo ingenting i veien for at de ikke skal lykkes like godt med sin kombinasjon som de som banet vei med godt avlsarbeid i generasjonene før. Er man seriøs, så har man gjort hjemmeleksa på forhånd. Her kommer faktoren med utstillinger og jaktprøver inn i bildet, med tanke på jakthunder. Og dette med å studere stamtavler og slektsledd.

[Adarma]

Berre for å nevne det først som sist; min vesle kommentar er ikkje meint som svar/kritikk ovenfor nokon, berre et generelt hjertesukk. Synes at altfor mange hundeeiere over alt for lang tid har stirra seg blind på stamtavler, spesielle trekk/utseende ved ei rase enkelte føler dei MÅ ha, etc. Tenker no på problemet med innavl innen enkelte raser. Eksempelvis Schäferen er nærmest ødelagt som rase her i landet fordi enkelte mener man må avle fram hunder med den unaturlige beinstillinga på bakbeina den no har fått, berre for å kunne tilfredsstille dei absurde krav man tydeligvis ønsker på utstillinger. Det at hunden knapt kan gå når den blir eldre, har store problem med smerter i hoftene, betyr jo ingenting. Berre man har ei fin sløyfe man kan henge på skryteveggen.. Og med mindre man er ute etter spesielle egenskaper (gjeting, jakt, etc.), men berre er ute etter ein turkamerat, kvifor det store fokuset på rase? Da er det jo bedre at man eksempelvis snakker med den lokale Dyrebeskyttelsen, gir en forlatt hund den omsorg og kjærlighet den trenger og fortjener..

[Pal1487686699]

Å si hvordan valper vilutvikle seg kan nok være vanskelig, spesielt på fremmede kull / raser.

Hvordan forbereder man en valpetest ? På hvilket tidspunkt tar man den ?

Jeg tror tidspunktet er både tilfeldig og avgjørende. Hva om 1/3 er midt i en meget fysisk aktiv lek, en annen 1/3 har sovet siste 2 timer, og siste 1/3 har hatt spesialservice, med mor og amming siste timen og nettopp sovnet ?

 

Oppdretter derimot, har kanskje sett valpene det meste av tiden i hele deres liv, og kan si litt om hvilke adferder som er representative for de forskjellige individene.

Dette er nok en øvelse som krever litt trening, men basert på forventet gjennomsnitt for forskjellige adferder i kullet, er det ikke uvanlig at erfarne oppdrettere kan rangere valpene i kullet med hensyn til forskjellige egenskaper.

 

At det i det refererte innlegget skrives at ferske oppdrettere ikke kan få gode valper, vitner om en grunnleggende missforståelse om hvilke gener som mikses. For de som er i tvil, kan jeg opplyse om at det er en hanhund og en tispe som skal parres

 

Det som forøvrig er en meget viktig del i valpenes utvikling, er miljøet i deres første uker. Både tispens og oppdretters adferd kan her ha betydning. Men dette har ikke noe med oppdretterens erfaring å gjøre.

[hurrican]

Innimellom mange kloke ord finnes det en nokså nesehøy arroganse i det han skriver, og et par ting jeg stiller litt spørsmålstegn ved:

Oppdrettere er flinke til å fortelle at uønsket adferd i hunder de har solgt skyldes miljøfaktorer som valpekjøper har ansvaret for. Tro ikke på dem. Det finnes ikke en adferd som kan utvikle seg hvis det ikke er tilstede et genetisk grunnlag.

Enkelte faktorer kan helt klart være miljøpåvirket; en hund kan bli skuddredd av et for nært geværsmell og bli ødelagt som jakthund av den grunn, feks.

 

Det sier seg selv at oppdrettere med kort fartstid neppe kan tilby varer av høy kvalitet.

Det kommer jo helt an på hva de avler på, har de hentet avlsdyr av beste sort så er det jo ingenting i veien for at de ikke skal lykkes like godt med sin kombinasjon som de som banet vei med godt avlsarbeid i generasjonene før. Er man seriøs, så har man gjort hjemmeleksa på forhånd. Her kommer faktoren med utstillinger og jaktprøver inn i bildet, med tanke på jakthunder. Og dette med å studere stamtavler og slektsledd.

 

Nesten enig

Skuddredsel ble bekreftet arvelig fra statens hundskola i solefteå for mange år siden. Men en uønsket reddsel kan frembringes, men er i utganspunktet ikke noe anettet da en innlært adferd som en ofte kan se variere avhengig av hvor hunden er, og er sjeldent statisk. har overtatt flere "problemhunder" men de gangene det ikke er adferd som ligger i familien er det ofte det den negative adferden er borte bare med å flytte adresse på hunden.

siste hunden som ble omplasert via oss pippte og hylte mye. så flyttet vi henne 2 km til ei annen jente. etter det falt hun helt til ro og hun slappet av omgående. til og med samme natt.

 

men det skal mye til at en hund utvikler god kosentrasjon hvis ikke det ligger i linjene, det samme med sosial dominans osv.

mange tester tar for seg redsel og vi vet at det er arvelig, noe som da også bekrefter at aggresjon er arvlig. siden aggeresjon vil si at hunden er følsesmessig engasjert.

 

Flere brukshund oppdrettre gir nå 100% fornøyd garanti nettop fordi dem mener at negativ adferd er svart sjelden på deres linjer av den grunn at de tror på arvbarheten.

 

Men alt kan ødelegges. Så da må en vell også si at en del oppdrettre ikke gjør sin jobb godt nok med valpekjøperene hvis de ofte opplever negative hendelser med kjøpere.

[E.J]

Skuddredsel kan være arvelig men skuddberørthet er veldig ofte preget i ung alder (ofte av mor før valpen forlater flokken)

Skuddredsel er vrient å få bort mens berørthet kan trenes vekk om den ikke er altfor ille!

[eies]

Folk som har peiling, seier at arveleg skotredsle stort sett er avla vekk. Men uklok oppførsel frå hundeføraren kan få hunden til å bli skotberørd.

[E.J]

Kan nok i en stor grad stemme det eies,men er litt for mange "folk som har greie" på hund som mer eller mindre er selvoppnevnte eksperter!

Så jeg foretrekker å ha det fra kilder som er dokumentert dyktige

Nok av hunde og hundeadferdseksperter som har dukka opp de siste 10-15 årene som ikke har skjønt mest

[eies]

Men også mange (inkl meg sjølv... ) som har gjort "dumme ting" slik at hundane har blitt skuddberørde. For mange er det då behageleg å "konstatera" at hunden var arveleg skotredd, i staden for å inrømma at ein sjølv har gjort noko tåpeleg.

[E.J]

100% enig med deg eies

Og det samme gjelder folk med usikre hunder som heller kaller de tøffe,hormonelle og alfaindivider i stedenfor å innrømme ovenfor seg selv at hunden de sitter med er usikker og heller jobbe ut i fra det og få jobbet bort problemet!

Men mange tar det personlig at hunden er usikker og vil heller kalle det tøffhet dessverre

Er kansje en lett måte å slippe å jobbe med hunden på også!

[Luxus Lungemos]

Artikkelen er jo bare en smørje av subjektivt vissvass. Hjemmesiden bærer også mer preg av egenterapi enn folkeopplysning.

 

Driver man oppdrett av hunder skal man være betydelig mer sofistikert i sin omtale av sine "konkurrenter" om man ønsker å bli tatt seriøst.

[Jutul]

Tommelen opp for siste innlegg. Etter min oppfatning, en arrogant nedlatende holdning for å fremstå som bedre enn andre med sitt eget oppdrett.

[hurrican]

godt at folk engasjerer seg

 

men når en vet at flere og flere bruksoppdrettre stiller med 100% fornøyd garanti(du kan levere tilbake hunden uansett grunn og få penger eller ny valp uten spørsmål), så sier det seg vell at det er truligen mere i det enn folk ønsker å erkjenne.

 

Men her er fra en som kan det, og ikke bare en synser

 

ÄRFTLIGHETSGRAD – VAD ÄR DET?

 

 

Urval för att förbättra egenskaper genom avel är bara meningsfullt om de mät- eller bedömningsvärden som urvalet grundas på visar någon ärftlig variation. De värden som man får vid mätningar och bedömningar är inte detsamma som de faktiska egenskaperna hos djuret. Både bedömningar och mätningar innehåller en rad osäkerhetsfaktorer. Det kan gälla exempelvis miljöpåverkan på mentala egenskaper genom uppfostran och dressyr eller helt enkelt de fel som ligger i själva metoderna för bedömningen. Till och med så enkla värden som mått på mankhöjd innehåller fel. Dels mäter man inte på millimetern när och dels kan hundarna stå på ett ojämnt underlag så att det värde man får inte exakt motsvarar hundens verkliga mankhöjd.

 

Ärftlighetsgraden, eller arvbarheten, för en egenskap är det mått vi använder på den säkerhet med vilken man kan fastställa en egenskaps verkliga värde med de metoder som används. Ärftlighetsgraden gäller således inte styrkan i nedärvningen av en egenskap som sådan utan endast den säkerhet som mätvärdena ger vid försök mäta egenskapen.

 

Den enklaste definitionen av ärftlighetsgrad eller arvbarhet är att de beskriver hur stor andel av skillnader i mät- eller bedömningsvärden mellan föräldrar som man kan förvänta sig att i genomsnitt se som skillnad hos deras avkomma. Ett enkelt exempel: ” Om man har två par av föräldrar som i genomsnitt skiljer sig i mankhöjd 5 cm hur stor skillnad skall man då vänta sig i manköjd för deras respektive avkommor. Slutlig kroppsstorlek som vuxen är vanligen starkt ärftlig med en ärftlighetsgrad på ca 80 %. Om då föräldraparen storlek skiljer sig med 5 cm skall man vänta sig att avkommans storlek kommer att skilja sig 0,8x5 cm= 4 cm. Ärftlighetsgraden är här omvandlad till ett decimaltal och kallas då som regel med ett vetenskapligt namn för egenskapens heritabilitet. Men observera att det egentligen är mätvärdenas nedärvning som det gäller och inte de verkliga egenskaperna.

 

I exemplet angavs ärftlighetsgraden för manköjd till ca 80 %. Det hade egentligen varit korrektare att skriva 60-80 % eftersom ärftlighetsgraden alltid är beroende av säkerheten i själva mätmeto-den och den kan ju variera avsevärt från en gång till en annan. Dessutom är den slutliga kroppsstorleken inte helt oberoende av uppfödningen som därför också bidrar till att ärftlighetsgraden kan variera under olika förhållanden. Det går helt enkelt inte att fastställa ett exakt värde för en egenskaps ärftlighetsgrad. Den är alltid beroende av hur och under vilka förhållanden egenskapen mäts eller bedöms. Slutsatsen av det är naturligtvis den att det går att påverka ärftlighetsgraden, ofta rätt avsevärt, genom att arbeta med exakta mätmetoder och under så likvärdiga förhållanden som möjligt.

 

 

Genom att helt enkelt vända på exemplet om kroppsstorleken nedärvning så får man en mycket enkel metod att beräkna ärftlighetsgraden hos olika egenskaper. I de fall där både föräldrar och avkomma är bedömda eller deras egenskaper mätta i samma system så kan man helt enkelt genom att jämföra föräldrars och avkommors värden se om avkommornas mätvärden är påverkade av vilka värden föräldrarna hade. För att göra det ställer man helt enkelt upp en tabell med medelvär-det för varje föräldrapar i en kolumn och medelvärdet för deras avkommegrupp i samma egenskap i en kolumn. Sedan räknar man ut hur mycket avkommans värdering förändras i genomsnitt för varje enhets skillnad mellan föräldraparen.

Den typen av beräkning kallas för regressionsberäkning. Regression betyder egentligen ”falla till-baka” och beskriver det faktum att skillnaden mellan avkommegrupperna i genomsnitt alltid blir något mindre än mellan föräldrarna. Orsaken är helt enkelt att hela skillnaden mellan föräldrarna inte är ärftlig, i den ingår ju också mät- och bedömningsfelen. Det är bara den ärftliga delen av skillnaden som kan återkomma i avkomman och eftersom alla bedömningsmetoder har sina fel kan ärftlighetsgraden aldrig bli 100 %.

 

Följande diagram visar hur avkommans bedömning vi MH i ett moment varit beroende av föräldrarnas resultat när de en gång bedömdes.

 

 

 

Som framgår av diagrammet så ökar avkommans beskrivningspoäng med drygt 0,2 för varje poängs skillnad mellan föräldraparen. Värdet kallas för Regressionskoefficienten (b) och utgör i själva verket en direkt skattning av ärftlighetsgraden för MH-momentet såsom det bedömts. Värden för ärftlighetsgrad som beräknats på detta enkla sätt kallas för realiserade, d.v.s. de visar vad som faktiskt har hänt. De uppgifter som diagrammet bygger på är hämtade direkt ur databasen för Schäfer. Det faktiskt beräknade värdet för linjens lutning är 0.257 för Y-axeln för varje enhet på X-axeln, vilket motsvara en ärftlighetsgrad på 25,7 %.

 

Man kan göra motsvarande beräkning även om man bara har värde för en av föräldrarna. Men eftersom varje förälder bara bidrar med 50 % av avkommans arvsanlag skall då värdet på regressionskoefficienten (b) multipliceras med 2 för att få den beräknade ärftlighetsgraden.

 

I de fall man inte har både föräldrar och avkomma mätta eller bedömda i samma system kan man ändå beräkna mätvärdenas ärftlighetsgrad. Det görs då med hjälp av kunskapen att helsyskon är släkt med varandra till 50 % och halvsyskon till 25 %. Men beräkningsmetoden kräver mer avancerade kunskaper i genetik och statistik och redovisas därför inte här. I praktiken skall de båda metoderna ge någorlunda likvärdiga resultat, men den metod som baseras på likheter mellan hel och halvsyskon påverkas mer av yttre omständigheter. Möjligheter att beräkna ärftlighetsgrad enligt båda metoderna har nu byggts in i LatHunden 2006 där man kan välja egenskaper och beräkningsmetod. När det gäller den mer komplicerade metoden som grundas på likheter mellan hel- och halvsyskon så innehåller den i LatHundens version inga korrektioner för olika miljöfaktorer eller för kön och ålder m.m. Beräkningen kan ändå ge en uppfattning om de mätvärden man har tillgång till för olika egenskaper över huvud taget visar någon ärftlig variation. Visar beräkningarna värden nära noll så har de som regel mycket litet, om ens något, värde för avelsurvalet. Alla värden som LatHunden presenterar för beräknad ärftlighetsgrad är åtföljda av ett beräknat fel föregånget av ett ± tecken. Om det beräknade värdet ligger inom gränserna för felet så innebär det att det beräknade värdet för ärftlighetsgraden inte med säkerhet avviker från noll (0), vilket innebär att egenskapen inte uppvisar någon ärftlig variation.

 

Att den uppmätta ärftlighetsgraden blir noll eller är mycket låg innebär inte med nödvändighet att den egenskap som det gäller inte är ärftlig. Ärftlighetsgraden beskriver mätvärdenas säkerhet för att mäta en egenskaps ärftlighet inte egenskapen själv. Genom att förbättra mät- och bedömningsmetoder och värdera hundars egenskaper under mer likvärdiga villkor kan ärftlighetsgraden för egenskaper i många fall höjas väsentligt. Sambandet mellan ärftlighetsgrad, arv och miljö, inklusive mätfel, visas av följande enkla formler:

 

1. Ärftlighetsgrad = arv /( arv + miljö )

 

2. Miljö = yttre förhållanden + erfarenhet + mät- och bedömningsfel

 

Om man lyckas med att minska skillnader i yttre förhållanden, i hundars erfarenhet och i felen vid mätningar och bedömningar så kommer värdet för Miljö i formel 2 att minska. Ju mindre värdet för miljöfaktorn blir desto mer lika blir värdena ovanför och under bråkstrecket i formel 1. Skulle man helt lyckas få bort all miljöpåverkan på mätvärden skull det bara stå Arv både över och under bråkstrecket. Dividerar man något med sig själv så blir värdet 1 och ärftlighetsgraden skulle i ett sådant tänkt fall därför bli 100%. Nu kan man aldrig helt få bort alla miljöeffekter och mätfel så det går aldrig att nå 100 % i ärftlighetsgrad. Det innebär att man aldrig genom att mäta och bedö-ma enskilda djur kan nå 100-procentig visshet om deras nedärvningsförmåga. Men som regel kan man nå en bra bit på vägen till ökad säkerhet genom att vara noggrann i mätningar och bedömningar, genom att arrangera provformer så enhetligt som möjligt och genom att bedöma hundar vid så likvärdig ålder och med så likvärdiga erfarenheter i form av uppfostran och dressyr som möjligt.

 

I vissa fall påverkas egenskaper kraftigt av orsaker som ligger utanför möjligheterna till effektiv kontroll. Ärftlighetsgraden blir i sådana fall vanligen låg, så låg att många anser att de värden som blir resultatet av mätningar och bedömningar är helt värdelösa för avelsurvalet. Men det är viktigt att förstå att beräknade ärftlighetsgrader gäller säkerheten i värden som tillkommit genom att be-döma enskilda individer. Vid avelsvärdering gäller, som i många andra sammanhang, att medelvärden av flera upprepade mätningar har större säkerhet än ett enskilt mätresultat. Sådana upprepade mätningar kan göras endera på den enskilda individen eller på grupper av närbesläktade individer.

 

Ett djurs avelsvärde är detsamma som dess genomsnittliga inverkan på avkomman. Följande tabell visar hur man kan öka säkerheten vid avelsurval vid användande av mätvärden för flera besläktade individer.

 

Tabell 1. Förändring av säkerheten vid avelsurval baserat på flera individers resultat

 

Ärftlighetsgrad

Information om 10 % 30 % 60 %

Föräldrar 5 15 30

Föräldrar + far- & morföräldrar 8 18 36

Egna prov 10 30 60

5 avkommor 11 29 46

10 avkommor 20 45 64

30 avkommor 43 71 85

50 avkommor 56 81 90

 

 

Procenttalen i huvudet till tabellen tre procentkolumner visar ärftlighetsgraden så som den beräknats från enskilda individers resultat. Värdena inuti tabellen visar vilken säkerhet man får genom att kombinera värden från olika individer vid bedömning av ett djurs avelsvärde.

 

Som framgår ger bedömning av den ena föräldern bara hälften så stor säkerhet som bedömning av individens egna resultat. Det beror naturligtvis på att avkomman bara år hälften av sina arvsanlag från varje förälder. Tillägget av informationen från far- och morföräldrar gör ingen stor skillnad. Inte heller är vinsten påtaglig av att bara granska små ( 5avkommor) avkommegrupper. Men vid 10 prövade avkommor så har man vid låg ärftlighetsgrad fördubblat säkerheten vid avelsurvalet. Vid 50 avkommor närmar man sig 60 % säkerhet trots att värdena för varje enskild individ är mycket osäkra. För att nå nästan full säkerhet måste man dock ha avkommegrupper på ca 200 individer, något som i praktiken är omöjligt inom hundaveln.

 

Observera också att säkerheten inte alls ökar lika starkt för egenskaper som redan har en hög ärftlighetsgrad. I själva verket är det så att när ärftlighetsgraden är hög så når man snabbare resultat i avelsarbetet genom att välja individer direkt på deras egna resultat i stället för att genomföra avkommeprövningar. Det finns också en direkt motsättning mellan krav på hög säkerhet och möjligheterna att åstadkomma förändringar genom avelsurval. Orsaken är den att förändringar genom avel inte bara är beroende av hur säkert man kan välja ut avelsdjuren. Alla avelsframstehg är dessutom beroende av att de valda djuren i genomsnitt är något bättre än medeltalet för den djurstam de kommer ifrån. Skillanden mellan utvalda avelsdjur och rasmedelvärdet kallas för Urvalsskillnaden. Om man inte har någon skillnad alls mellan utvalda hundar och medeltalet för deras ras så blir urvalsskillnaden noll (0). Då sker det inte någon förändring till nästa generation för de egenskaper man har mätt eller bedömt hur säkra metoder man än använder. Vad som händer beskrivs enklat med en kort formel

 

Avelsframsteg = Ärftlighetsgraden x Urvalsskillnaden.;

 

Om nu ärftlighetsgraden skulle nå så höga värden som till och med 100 %, d.v.s. fullständiga säkerhet vid avelsurvalet, så får man ändå inga framsteg om Urvalsskillnaden = 0. Avelsframsteget blir då, enligt formeln också 0. Det är vad som händer om man kräver så omfattande kontroller av hundars avelsvärde att man, när kontrollerna är genomförda, inte har utrymme att välja några och utesluta andra för avel. Det bästa blir då det godas fiende. Om man däremot accepterar en lägre säkerhetsnivå för prövning av den enskilda individen så att många fler individer kan prövas än man behöver för avel så finns det utrymme för gallring. Även om de resultat man då har som grund för urvalet har en ärftlighetsgrad på kanske bara 40-50 % så kommer man att göra avelsframsteg därför att den till avel valde gruppen har ett medelvärde över rasmedelvärdet. Och den skillnaden skall då multipliceras med ärftlighetsgraden vilket med nödvändighet ger ett resultat bättre än noll (0). Man har visserligen fått en minskad säkerhet vid val av den enskilda hunden, men summan blir att hela rasen kan förändras i den riktning man vill. Kravet på absolut säkra värderingsmetoder står därför oftast i konflikt med möjligheterna att alls göra några avelsframsteg.

 

Redovisningen av ärftlighetsgraden och dess användning gäller bara för egenskaper som nedärvs med många arvsanlag och där man måste mäta, väga eller bedöma för att fastställa den enskilda individens värde i en egenskap. Ärftlighetsgrad är däremot inte tillämpligt på vad som kallas kvalitativa egenskaper, d.v.s. sådana egenskapar där man kan klassa hundarna i grupper med blotta ögat. Det gäller exempelvis egenskaper som pälsfärg, hårlag, en lång rad ärftliga defekter m.m. I de fallen får man diskutera arvsgången för de enskilda arvsanlag som styr egenskapens utveckling.

 

En annan missuppfattning som måste undanröjas är att ärftlighetsgraden har något med den enskilda hundens nedärvningsförmåga att göra. Ärftlighetsgrad är ett medelvärde för den säkerhet med vilken vi kan bedöma avelsvärdet hos enskilda hundar och ingenting annat.

 

 

 

 

Per-Erik Sundgren

[Pal1487686699]

Har ikke kikket på linken før nå.

Basert på det som stod : "qaqeerlaaaq", trodde jeg dette var en omskrivning av "kvakksalverlov"

Tok det derfor ikke spesielt seriøst.

Gjør vel ikke det etter å ha kikket på linken heller....

[Pal1487686699]

Når det gjelder Sundgrens artikkel, er det et par ting man må huske på.

 

Det første skriver også Sundgren selv : "

En annan missuppfattning som måste undanröjas är att ärftlighetsgraden har något med den enskilda hundens nedärvningsförmåga att göra."

 

Videre må man kunne skille mellom fenotype og genotype.

 

Så har man dominante og recessive varianter av mange forskjellige egenskaper.....

[eies]

Viktig tråd!

 

(Sjølv om nokre inlegg er langt over min forstand - og litt inn i presten sin..... )