hurrican

http://www.nrk.no/programoversikt/?p_ot ... ikkel_id=0 NRK1 tirsdag 1. mai kl 19.30 Ut i naturen: Ubedt innvandrer, mårhunden kommer Nå også i Norge 5. januar i 2010 ble det for første gang fanget en levende mårhund i Norge. Det var i Gutvik i Leka kommune i Nord-Trøndelag. Dette individet som var en hann, ble sterilisert, foret opp, radiomerket og sluppet som dobbeltagent av tidligere miljøvernminister Erik Solheim en måned senere, med hele medienorge på slep. Hvorfor får så denne vaskebjørnlignende, asiatiske vannreven så stor oppmerksomhet? Jo, fordi mårhunden står på Europas topp ti-liste over arter som skal utryddes. Det hadde de nok ikke trodd, russerne som på 1930 tallet importerte ca. 9000 mårhunder fra Asia. Noen ble satt i bur, andre sluppet løs for å få mer pelsvilt å jakte på. Og det fikk de, mer enn noen kunne forestille seg. Mårhunden trivdes utmerket, den formerte seg raskt og invaderte Finland der det i dag skytes og avlives på andre måter over 400 000 mårhunder årlig. Og fra Finland prøver den å ta seg inn i Sverige og videre til Norge. Grunnen til at alle vil mårhunden til livs, er at den utgjør en stor trussel mot det biologiske mangfoldet, i første rekke alle fugler som legger egg på bakken, og amfibier. I tillegg kan den være bærer av rabiessmitte og revens dvergbendelorm, en parasitt som er farlig for mennesker. I dette programmet følger vi historien om den første norske mårhunden som skulle angi sine artsfrender. Vi følger også de svenske feltfolkene som prøver å overvåke og stoppe mårhundene som krysser grensa mot Finland. Vi er også med finske mårhundjegere på Åland, et av de områdene med tettest mårhundbestand i Finland. http://www.nrk.no/programmer/sider/ut_i_naturen/

http://www.dirnat.no/content/500045114/ ... ot-marhund hvor mange er villige til og bli med på slikt tror dere?

skulle trykt liker

det er vell umulig å kunne avle på dårlig ekstriør på en bruks,jakt,trekk hund hvis en avler på hundens egenskaper? slik jeg ser det er det ikke mulig å få en hund med feil ekstriør, mentalitet mm til og prestere innenfor dette. da den ofte vill bli avlivet på grunn av halthet, allergi, hd, såre poter, osv. for det er vell ikke mange seriøse bruks folk som legger mangfoldige timer i en hund dem knapt nok får brukt? vet for egen del, at jeg hadde avlivet en hund som jeg ikke kunne bruke. ser ikke det helt store i å finansiere en vetrinær i ca 10 år samtidig som en skal utsette hunden sin for alle lidelser det ville medført.

Tusen takk da er jeg medlem og abonent på nyhetsbrev. så da gjenstår det bare hunden Nkk og kort fungerer supert

pelsen er vell det jeg er minst fornøyd med men jeg kan nå få hund med kondomdrakt... så det kommer til og gå unna

da er det gjort Tusen takk vi ses

Tusen takk

da er valget tatt. det blir petit. Tusen takk for all hjelp har dere gode tips på rene jakt hund kennler er det bare å sende dem

for min del er det flere steder som blir tungt å kjøre. da vi har sogne fjellet på den ene siden så den får lære seg og komme hjem (tilbake til slipp stedet)

godt at folk engasjerer seg men når en vet at flere og flere bruksoppdrettre stiller med 100% fornøyd garanti(du kan levere tilbake hunden uansett grunn og få penger eller ny valp uten spørsmål), så sier det seg vell at det er truligen mere i det enn folk ønsker å erkjenne. Men her er fra en som kan det, og ikke bare en synser ÄRFTLIGHETSGRAD – VAD ÄR DET? Urval för att förbättra egenskaper genom avel är bara meningsfullt om de mät- eller bedömningsvärden som urvalet grundas på visar någon ärftlig variation. De värden som man får vid mätningar och bedömningar är inte detsamma som de faktiska egenskaperna hos djuret. Både bedömningar och mätningar innehåller en rad osäkerhetsfaktorer. Det kan gälla exempelvis miljöpåverkan på mentala egenskaper genom uppfostran och dressyr eller helt enkelt de fel som ligger i själva metoderna för bedömningen. Till och med så enkla värden som mått på mankhöjd innehåller fel. Dels mäter man inte på millimetern när och dels kan hundarna stå på ett ojämnt underlag så att det värde man får inte exakt motsvarar hundens verkliga mankhöjd. Ärftlighetsgraden, eller arvbarheten, för en egenskap är det mått vi använder på den säkerhet med vilken man kan fastställa en egenskaps verkliga värde med de metoder som används. Ärftlighetsgraden gäller således inte styrkan i nedärvningen av en egenskap som sådan utan endast den säkerhet som mätvärdena ger vid försök mäta egenskapen. Den enklaste definitionen av ärftlighetsgrad eller arvbarhet är att de beskriver hur stor andel av skillnader i mät- eller bedömningsvärden mellan föräldrar som man kan förvänta sig att i genomsnitt se som skillnad hos deras avkomma. Ett enkelt exempel: ” Om man har två par av föräldrar som i genomsnitt skiljer sig i mankhöjd 5 cm hur stor skillnad skall man då vänta sig i manköjd för deras respektive avkommor. Slutlig kroppsstorlek som vuxen är vanligen starkt ärftlig med en ärftlighetsgrad på ca 80 %. Om då föräldraparen storlek skiljer sig med 5 cm skall man vänta sig att avkommans storlek kommer att skilja sig 0,8x5 cm= 4 cm. Ärftlighetsgraden är här omvandlad till ett decimaltal och kallas då som regel med ett vetenskapligt namn för egenskapens heritabilitet. Men observera att det egentligen är mätvärdenas nedärvning som det gäller och inte de verkliga egenskaperna. I exemplet angavs ärftlighetsgraden för manköjd till ca 80 %. Det hade egentligen varit korrektare att skriva 60-80 % eftersom ärftlighetsgraden alltid är beroende av säkerheten i själva mätmeto-den och den kan ju variera avsevärt från en gång till en annan. Dessutom är den slutliga kroppsstorleken inte helt oberoende av uppfödningen som därför också bidrar till att ärftlighetsgraden kan variera under olika förhållanden. Det går helt enkelt inte att fastställa ett exakt värde för en egenskaps ärftlighetsgrad. Den är alltid beroende av hur och under vilka förhållanden egenskapen mäts eller bedöms. Slutsatsen av det är naturligtvis den att det går att påverka ärftlighetsgraden, ofta rätt avsevärt, genom att arbeta med exakta mätmetoder och under så likvärdiga förhållanden som möjligt. Genom att helt enkelt vända på exemplet om kroppsstorleken nedärvning så får man en mycket enkel metod att beräkna ärftlighetsgraden hos olika egenskaper. I de fall där både föräldrar och avkomma är bedömda eller deras egenskaper mätta i samma system så kan man helt enkelt genom att jämföra föräldrars och avkommors värden se om avkommornas mätvärden är påverkade av vilka värden föräldrarna hade. För att göra det ställer man helt enkelt upp en tabell med medelvär-det för varje föräldrapar i en kolumn och medelvärdet för deras avkommegrupp i samma egenskap i en kolumn. Sedan räknar man ut hur mycket avkommans värdering förändras i genomsnitt för varje enhets skillnad mellan föräldraparen. Den typen av beräkning kallas för regressionsberäkning. Regression betyder egentligen ”falla till-baka” och beskriver det faktum att skillnaden mellan avkommegrupperna i genomsnitt alltid blir något mindre än mellan föräldrarna. Orsaken är helt enkelt att hela skillnaden mellan föräldrarna inte är ärftlig, i den ingår ju också mät- och bedömningsfelen. Det är bara den ärftliga delen av skillnaden som kan återkomma i avkomman och eftersom alla bedömningsmetoder har sina fel kan ärftlighetsgraden aldrig bli 100 %. Följande diagram visar hur avkommans bedömning vi MH i ett moment varit beroende av föräldrarnas resultat när de en gång bedömdes. Som framgår av diagrammet så ökar avkommans beskrivningspoäng med drygt 0,2 för varje poängs skillnad mellan föräldraparen. Värdet kallas för Regressionskoefficienten (b) och utgör i själva verket en direkt skattning av ärftlighetsgraden för MH-momentet såsom det bedömts. Värden för ärftlighetsgrad som beräknats på detta enkla sätt kallas för realiserade, d.v.s. de visar vad som faktiskt har hänt. De uppgifter som diagrammet bygger på är hämtade direkt ur databasen för Schäfer. Det faktiskt beräknade värdet för linjens lutning är 0.257 för Y-axeln för varje enhet på X-axeln, vilket motsvara en ärftlighetsgrad på 25,7 %. Man kan göra motsvarande beräkning även om man bara har värde för en av föräldrarna. Men eftersom varje förälder bara bidrar med 50 % av avkommans arvsanlag skall då värdet på regressionskoefficienten (b) multipliceras med 2 för att få den beräknade ärftlighetsgraden. I de fall man inte har både föräldrar och avkomma mätta eller bedömda i samma system kan man ändå beräkna mätvärdenas ärftlighetsgrad. Det görs då med hjälp av kunskapen att helsyskon är släkt med varandra till 50 % och halvsyskon till 25 %. Men beräkningsmetoden kräver mer avancerade kunskaper i genetik och statistik och redovisas därför inte här. I praktiken skall de båda metoderna ge någorlunda likvärdiga resultat, men den metod som baseras på likheter mellan hel och halvsyskon påverkas mer av yttre omständigheter. Möjligheter att beräkna ärftlighetsgrad enligt båda metoderna har nu byggts in i LatHunden 2006 där man kan välja egenskaper och beräkningsmetod. När det gäller den mer komplicerade metoden som grundas på likheter mellan hel- och halvsyskon så innehåller den i LatHundens version inga korrektioner för olika miljöfaktorer eller för kön och ålder m.m. Beräkningen kan ändå ge en uppfattning om de mätvärden man har tillgång till för olika egenskaper över huvud taget visar någon ärftlig variation. Visar beräkningarna värden nära noll så har de som regel mycket litet, om ens något, värde för avelsurvalet. Alla värden som LatHunden presenterar för beräknad ärftlighetsgrad är åtföljda av ett beräknat fel föregånget av ett ± tecken. Om det beräknade värdet ligger inom gränserna för felet så innebär det att det beräknade värdet för ärftlighetsgraden inte med säkerhet avviker från noll (0), vilket innebär att egenskapen inte uppvisar någon ärftlig variation. Att den uppmätta ärftlighetsgraden blir noll eller är mycket låg innebär inte med nödvändighet att den egenskap som det gäller inte är ärftlig. Ärftlighetsgraden beskriver mätvärdenas säkerhet för att mäta en egenskaps ärftlighet inte egenskapen själv. Genom att förbättra mät- och bedömningsmetoder och värdera hundars egenskaper under mer likvärdiga villkor kan ärftlighetsgraden för egenskaper i många fall höjas väsentligt. Sambandet mellan ärftlighetsgrad, arv och miljö, inklusive mätfel, visas av följande enkla formler: 1. Ärftlighetsgrad = arv /( arv + miljö ) 2. Miljö = yttre förhållanden + erfarenhet + mät- och bedömningsfel Om man lyckas med att minska skillnader i yttre förhållanden, i hundars erfarenhet och i felen vid mätningar och bedömningar så kommer värdet för Miljö i formel 2 att minska. Ju mindre värdet för miljöfaktorn blir desto mer lika blir värdena ovanför och under bråkstrecket i formel 1. Skulle man helt lyckas få bort all miljöpåverkan på mätvärden skull det bara stå Arv både över och under bråkstrecket. Dividerar man något med sig själv så blir värdet 1 och ärftlighetsgraden skulle i ett sådant tänkt fall därför bli 100%. Nu kan man aldrig helt få bort alla miljöeffekter och mätfel så det går aldrig att nå 100 % i ärftlighetsgrad. Det innebär att man aldrig genom att mäta och bedö-ma enskilda djur kan nå 100-procentig visshet om deras nedärvningsförmåga. Men som regel kan man nå en bra bit på vägen till ökad säkerhet genom att vara noggrann i mätningar och bedömningar, genom att arrangera provformer så enhetligt som möjligt och genom att bedöma hundar vid så likvärdig ålder och med så likvärdiga erfarenheter i form av uppfostran och dressyr som möjligt. I vissa fall påverkas egenskaper kraftigt av orsaker som ligger utanför möjligheterna till effektiv kontroll. Ärftlighetsgraden blir i sådana fall vanligen låg, så låg att många anser att de värden som blir resultatet av mätningar och bedömningar är helt värdelösa för avelsurvalet. Men det är viktigt att förstå att beräknade ärftlighetsgrader gäller säkerheten i värden som tillkommit genom att be-döma enskilda individer. Vid avelsvärdering gäller, som i många andra sammanhang, att medelvärden av flera upprepade mätningar har större säkerhet än ett enskilt mätresultat. Sådana upprepade mätningar kan göras endera på den enskilda individen eller på grupper av närbesläktade individer. Ett djurs avelsvärde är detsamma som dess genomsnittliga inverkan på avkomman. Följande tabell visar hur man kan öka säkerheten vid avelsurval vid användande av mätvärden för flera besläktade individer. Tabell 1. Förändring av säkerheten vid avelsurval baserat på flera individers resultat Ärftlighetsgrad Information om 10 % 30 % 60 % Föräldrar 5 15 30 Föräldrar + far- & morföräldrar 8 18 36 Egna prov 10 30 60 5 avkommor 11 29 46 10 avkommor 20 45 64 30 avkommor 43 71 85 50 avkommor 56 81 90 Procenttalen i huvudet till tabellen tre procentkolumner visar ärftlighetsgraden så som den beräknats från enskilda individers resultat. Värdena inuti tabellen visar vilken säkerhet man får genom att kombinera värden från olika individer vid bedömning av ett djurs avelsvärde. Som framgår ger bedömning av den ena föräldern bara hälften så stor säkerhet som bedömning av individens egna resultat. Det beror naturligtvis på att avkomman bara år hälften av sina arvsanlag från varje förälder. Tillägget av informationen från far- och morföräldrar gör ingen stor skillnad. Inte heller är vinsten påtaglig av att bara granska små ( 5avkommor) avkommegrupper. Men vid 10 prövade avkommor så har man vid låg ärftlighetsgrad fördubblat säkerheten vid avelsurvalet. Vid 50 avkommor närmar man sig 60 % säkerhet trots att värdena för varje enskild individ är mycket osäkra. För att nå nästan full säkerhet måste man dock ha avkommegrupper på ca 200 individer, något som i praktiken är omöjligt inom hundaveln. Observera också att säkerheten inte alls ökar lika starkt för egenskaper som redan har en hög ärftlighetsgrad. I själva verket är det så att när ärftlighetsgraden är hög så når man snabbare resultat i avelsarbetet genom att välja individer direkt på deras egna resultat i stället för att genomföra avkommeprövningar. Det finns också en direkt motsättning mellan krav på hög säkerhet och möjligheterna att åstadkomma förändringar genom avelsurval. Orsaken är den att förändringar genom avel inte bara är beroende av hur säkert man kan välja ut avelsdjuren. Alla avelsframstehg är dessutom beroende av att de valda djuren i genomsnitt är något bättre än medeltalet för den djurstam de kommer ifrån. Skillanden mellan utvalda avelsdjur och rasmedelvärdet kallas för Urvalsskillnaden. Om man inte har någon skillnad alls mellan utvalda hundar och medeltalet för deras ras så blir urvalsskillnaden noll (0). Då sker det inte någon förändring till nästa generation för de egenskaper man har mätt eller bedömt hur säkra metoder man än använder. Vad som händer beskrivs enklat med en kort formel Avelsframsteg = Ärftlighetsgraden x Urvalsskillnaden.; Om nu ärftlighetsgraden skulle nå så höga värden som till och med 100 %, d.v.s. fullständiga säkerhet vid avelsurvalet, så får man ändå inga framsteg om Urvalsskillnaden = 0. Avelsframsteget blir då, enligt formeln också 0. Det är vad som händer om man kräver så omfattande kontroller av hundars avelsvärde att man, när kontrollerna är genomförda, inte har utrymme att välja några och utesluta andra för avel. Det bästa blir då det godas fiende. Om man däremot accepterar en lägre säkerhetsnivå för prövning av den enskilda individen så att många fler individer kan prövas än man behöver för avel så finns det utrymme för gallring. Även om de resultat man då har som grund för urvalet har en ärftlighetsgrad på kanske bara 40-50 % så kommer man att göra avelsframsteg därför att den till avel valde gruppen har ett medelvärde över rasmedelvärdet. Och den skillnaden skall då multipliceras med ärftlighetsgraden vilket med nödvändighet ger ett resultat bättre än noll (0). Man har visserligen fått en minskad säkerhet vid val av den enskilda hunden, men summan blir att hela rasen kan förändras i den riktning man vill. Kravet på absolut säkra värderingsmetoder står därför oftast i konflikt med möjligheterna att alls göra några avelsframsteg. Redovisningen av ärftlighetsgraden och dess användning gäller bara för egenskaper som nedärvs med många arvsanlag och där man måste mäta, väga eller bedöma för att fastställa den enskilda individens värde i en egenskap. Ärftlighetsgrad är däremot inte tillämpligt på vad som kallas kvalitativa egenskaper, d.v.s. sådana egenskapar där man kan klassa hundarna i grupper med blotta ögat. Det gäller exempelvis egenskaper som pälsfärg, hårlag, en lång rad ärftliga defekter m.m. I de fallen får man diskutera arvsgången för de enskilda arvsanlag som styr egenskapens utveckling. En annan missuppfattning som måste undanröjas är att ärftlighetsgraden har något med den enskilda hundens nedärvningsförmåga att göra. Ärftlighetsgrad är ett medelvärde för den säkerhet med vilken vi kan bedöma avelsvärdet hos enskilda hundar och ingenting annat. Per-Erik Sundgren

Enkelte faktorer kan helt klart være miljøpåvirket; en hund kan bli skuddredd av et for nært geværsmell og bli ødelagt som jakthund av den grunn, feks. Det kommer jo helt an på hva de avler på, har de hentet avlsdyr av beste sort så er det jo ingenting i veien for at de ikke skal lykkes like godt med sin kombinasjon som de som banet vei med godt avlsarbeid i generasjonene før. Er man seriøs, så har man gjort hjemmeleksa på forhånd. Her kommer faktoren med utstillinger og jaktprøver inn i bildet, med tanke på jakthunder. Og dette med å studere stamtavler og slektsledd. Nesten enig Skuddredsel ble bekreftet arvelig fra statens hundskola i solefteå for mange år siden. Men en uønsket reddsel kan frembringes, men er i utganspunktet ikke noe anettet da en innlært adferd som en ofte kan se variere avhengig av hvor hunden er, og er sjeldent statisk. har overtatt flere "problemhunder" men de gangene det ikke er adferd som ligger i familien er det ofte det den negative adferden er borte bare med å flytte adresse på hunden. siste hunden som ble omplasert via oss pippte og hylte mye. så flyttet vi henne 2 km til ei annen jente. etter det falt hun helt til ro og hun slappet av omgående. til og med samme natt. men det skal mye til at en hund utvikler god kosentrasjon hvis ikke det ligger i linjene, det samme med sosial dominans osv. mange tester tar for seg redsel og vi vet at det er arvelig, noe som da også bekrefter at aggresjon er arvlig. siden aggeresjon vil si at hunden er følsesmessig engasjert. Flere brukshund oppdrettre gir nå 100% fornøyd garanti nettop fordi dem mener at negativ adferd er svart sjelden på deres linjer av den grunn at de tror på arvbarheten. Men alt kan ødelegges. Så da må en vell også si at en del oppdrettre ikke gjør sin jobb godt nok med valpekjøperene hvis de ofte opplever negative hendelser med kjøpere.

Det går fint Men for mange år siden kjøpte jeg meg en såkalt stygg hund bare på grunn av dens egenskaper. Må innrømme at det er det beste jeg har gjort noen gang Den stygge hunden ble min store favoritt og hjerte knuser siden har jeg aldri orket å bry meg med ekstriør. leser mye fortiden liker godt de tre variantene jeg står ved nå, regner med at Drever og Beagel er de sikreste valgene, men jeg heller veldig mot en av bassetene

basset folket er absolutt hjelpsomme er virklig spennende for oss dette. blir mange timer med lesing. men regner med at det er hvert det når jeg står med min første jakt champion hehehe er lov og drømme

Kuttet sitatet av forrige innlegg. Jegermeistern. hvorfor da ikke lese http://www.genetica.se/index.php/laeshoernan" target="_blank der man har bevist en treff prosent på over 90 % istede for å bare være negativ til det du ikke kan. For det er jo til og med lagt ut link til dokumentasjonen.

kjempe bra hvilken valpe test brukte du?

Mange sier at det er vanskelig å avgjøre hvordan valpene blir. Men det vi har sett på brukshund avl er at når en avler i forhold til snittet på MH resultatene fra kullet foreldre osv er fra. Ser vi at det stemmer godt med hva dem gir i snitt til kullet osv. les http://www.genetica.se/index.php/laeshoernan

vet det ikke er jakthund, men kjempe mange fine tips: Råd til hunde/valpe kjøpere. Av: Hans-Chr. Ørjestad Etter å ha drevet med hunder og hundeutstyr på heltid i nesten 20 år, og etter å ha pratet med tusenvis av hunde eiere, skal jeg gjøre noen betraktninger som bør kunne være til hjelp for deg som planlegger å kjøpe en hund eller flere. Svært få som kjøper hund i Norge gjør det som et impulskjøp. De aller fleste har tenkt ganske nøye gjennom valg av hund, og nesten alle som ikke velger hund ut i fra helt spesifikke bruksegenskaper, velger hund på grunn av denne hundetypens utseende. Hvis vi betrakter en hunde valp som en vare, så er dette sannsynligvis den enkleste varen man kan selge. Grunnen er at nesten alle kjøpere av hundevalper er i et emosjonelt modus som gjør dem til et lett "bytte" for selgeren. I tillegg blir vi glade i varen vi har kjøpt. Vi har sett frem til dette så lenge. Vi har gledet oss så mye at mange av oss har sluttet å telle søvnløse netter. En hund er en vare som er levende. Den bringer frem følelser og adferder i oss som ingen annen vare kan. Det er kanskje hovedgrunnen til at vi velger å leve livet vårt i selskap med hunder. Utallige er de gangene jeg har solgt alt man trenger av utstyr til en nybakt valpe eier. Jeg har sett lykken i øynene deres og hørt gleden i stemmen. Ofte har jeg sett hvordan mennesker som for et par måneder siden var tynget av sorg da gamlehunden måtte avlives, har fått livet tilbake gjennom å kjøpe en valp. Jeg vet selv hvordan det føles. Jeg har levd for lenge sammen med hunder til å vite noe annet. Hundevalper er varer man som selger ikke får i retur. Om vi liker det eller ikke, så er de aller fleste hunder en vare produsert med kun et formål for øye, å bli byttet i penger når de er åtte uker gamle. For å undergrave dette faktum, vil nesten alle oppdrettere av det vi kaller rasehunder fortelle deg noe annet. Penger er et alibi ingen vil inrømme. Er det noe galt i å tjene penger på salg av hunder? Mitt svar er nei, men jeg vet at for å produsere hunder av høy kvalitet, så er ikke metodikken de fleste oppdrettere bruker spesiellt mye verdt. Eller også, når penger blir motiver går man raskt på akkord med kvalitet. Med kvalitet mener jeg i hovedsak alle de egenskapene som du ikke umiddelbart ser. Hvor mye av hunden ser du i en søt hundevalp. Hvor mye tror du erfarne hundefolk kan uttale seg sikkert om, ved å studere en nesten nyfødt valp. Selv kan jeg ikke si mye om de egenskapene som jeg vet skal utvikle seg og bli vesentlige for hvordan hunden blir, ved å studere den som valp. Noen sier de kan. For hvert valpekull jeg har sett vokse opp, blir jeg mer og mer overbevist om at de bløffer. Du vil møte oppdrettere med flotte hjemmesider på internett, du vil møte oppdrettere som har oppnådd posisjoner i raseklubber og hundemiljøer. Du vil møte oppdrettere med lang fartstid. Og du vil la deg blende og imponere. Jeg var en gang deg. Jeg var der du nå er. I dag er det langt mellom de gangene en oppdretter imponerer meg. Jeg har avlet og testet for mange trekkhunder de siste femten årene selv til å bli annet enn kresen. Jeg har sett at kvalitetsoppdrett dreier seg om noe helt annet enn parringer. Jeg har møtt mange oppdrettere, kun få har imponert meg. Jeg vet at mange hundekjøpere i utgangspunktet bare ønsker å eie en hund som skal være til selskap og glede, kun i egenskap å være en hund. Da kan man tro at kravene til kvalitet i hundens egenskaper kan tåle et lavere nivå enn det som kreves hos hunder som avles for spesifikke arbeidsoppgaver. Ikke noe er mere feil. Mesteparten av de egenskapene som jeg vil ha i mine sibirske huskyer, vil være ubehagelig å ikke ha i en hvilken som helst hund. Egenskaper kan enten være tilstede eller ikke, eller de kan opptre i varierende styrkegrad. Hva som kan observeres avhenger av situarsjonen hunden er i. Noe du bør tenke nøye over er det faktum at utseende til hunden din venner du deg raskt til. De andre egenskapene må du leve med hver dag, så lenge hunden lever. Alle hunder har negative og positive sider. Men det er viktig å forstå at dette vil alltid bli vurdert ut i fra en subjektiv oppfattelse. Derfor kan du ikke umiddelbart nyttigjøre deg den informasjonen du får. Du vet ikke om denne informasjonen er et resultat av vurderinger som er identiske med dine. Alle hunder er forskjellige. Det har aldri blitt født to hunder som er like. Forskjellene mellom individene i et valpekull kan være store. En hund har enormt mange egenskaper som kan observeres. Det er disse egenskapene som i sum utgjør hva vi oppfatter at hunden er. Alle disse egenskapene er nedarvet fra foreldredyrene. Alle hunder er kopier av foreldredyrene i nye versjoner. Hundens "personlighet" utgjøres av disse egenskapene. Oppdrettere er flinke til å fortelle at uønsket adferd i hunder de har solgt skyldes miljøfaktorer som valpekjøper har ansvaret for. Tro ikke på dem. Det finnes ikke en adferd som kan utvikle seg hvis det ikke er tilstede et genetisk grunnlag. Hunder lages før de er født. Ikke etterpå. Skal en oppdretter ha kontroll over mer enn bare en liten del av egenskapene i valpene som produseres, er man nødt til å observere alle individene i mange valpekull, fra mange foreldrekombinasjoner, fra de blir født, til de er voksne. Det betyr at man må ha et stort hundehold, og en liten valpeproduksjon. Det betyr også at man fortrinnsvis selger flere unghunder og voksne individer enn valper. Min påstand er at oppdrettere som ikke gjør dette, kun har begrenset oversikt over egenskapene i hundene de selger. De vet svært lite om alt for mange av de egenskapene som er i den valpen du ikke bare er i ferd med å betale ganske mange penger for, den skal innfri forventingene dine også. Jeg kan garantere deg en ting. Du vil raskt bli din oppdretters beste allierte til å bortforklare de negative sidene ved hunden du har kjøpt. Det er ikke sikkert du i din forventningsfulle lykkerus engang vil se på hunden din med et kritisk blikk. For en kynisk valpeprodusent er du ikke bare et lett bytte, du er gjennom å handle, med på å gi oppdretteren muligheten til å fortsette virksomheten sin. Alt for mange oppdrettere måler sin egen vellykkethet i antall solgte valper. Du skal også være klar over at du aldri vil møte en valpeprodusent som ser på sin egen virksomhet med et kritisk blikk. Noen bruker som salgsteknikk å gi direkte feilinformasjon om hundetypen de selger. Enten bevisst, eller nesten enda verre de vet ikke bedre. En annen brukt salgsteknikk er å fortelle deg om hvorfor du ikke skal handle av noen av de andre oppdretterene. Handler du av en oppdretter som ikke produserer hunder av høy nok kvalitet, bidrar du også til at kvaliteten på den aktuelle hundetypen synker. Ser du ringvirkningene av dette skjønner du at din egen kjøpsadferd vil berøre langt flere enn bare deg. I møtet med en oppdretter vil du være den underlegne part. Særlig hvis du har liten eller ingen erfaring med den aktuelle hundetypen. De spørsmålene du burde stille, har du kanskje ikke kunnskap til å stille, eller du føler det så ubehagelig å stille dem at du lar være. Tross alt signaliserer du gjennom kritiske spørsmål en form for mistilit til oppdretteren. Dessuten, hundevalper er søte, umåtelig søte. Oddsene er definitivt ikke på din side. Jeg kan fortelle deg at oddsene aldri kommer til å være på din side. Til det er det for langt mellom de virkelig gode hundene. Men jeg forteller deg hvordan du kan høyne oddsene dine. Men da synes jeg også du skal vite at et valpekjøp alltid er et sjansespill. Alle hundetyper har et visst antall tilbydere av hunder. Noen har holdt på lenge, andre ikke. Det sier seg selv at oppdrettere med kort fartstid neppe kan tilby varer av høy kvalitet. Store ord og flotte uttrykk kan ikke endre på dette. Stor produksjon av valper lukter useriøsitet lang vei. Hold deg unna disse! Er det spesifikke bruksegenskaper knyttet til hundetypen du vil ha, og oppdretteren ikke selv har prestert noe i forhold til disse bruksegenskapene. Hold deg langt unna. Skjønn også at i den grad det konkurreres i egenskapene, så er midt på resultatlista ikke noe mer enn middelmådighet. Jeg synes ikke vi skal kalle middelmådighet for bra. Sjekk også hva andre har oppnådd med hunder fra disse oppdretterenes avl. Finner du ikke gode resultater, hva mere bevis trenger du for å plassere oppdretteren i bånn av listen din. Du skal kreve meget gode begrunnelser fra oppdretteren om hvorfor vedkommende har parret de aktuelle foreldre dyrene med hverandre. Du skal til og med gå lenger enn dette. Kan ikke oppdretteren gi deg detaljkunnskap om nære slektninger av foreldredyrene, står du overfor en person som famler i et avlsmessig blinde. Du må også prate med andre som har kjøpt hund av oppdretteren, men du må ikke fortrinnsvis kontakte de som er på skrytelista til oppdretteren. Den er selvsagt ikke objektiv. Er det en rasehund kan norsk kennel klubb gi deg opplysninger om hvem som er eiere av alle hunder oppdretteren har solgt og registrert. Ring dem og prat, men ikke glem at du skal prate lenge og inderlig med de fleste hundeeiere før de forteller deg noe negativt om hunden sin. Vi hundeeiere er bare sånn. Terskelen for å tåle ubehagelig adferd fra egne hunder er hos de fleste av oss forbausende høy. Hvorfor ber jeg deg lete etter negative ting? Fordi det er den eneste metoden du kan bruke. Ta bort det som ikke er bra nok. Det som er igjen kan du velge i. Først da har du høynet oddsen din. Gjør du denne jobben grundig kan oddsen bli ganske høy. I søken etter sannhet beveger vi oss alltid i løynenes verden. Ikke alt som blir deg fortalt vil være riktig. Ikke alt som er riktig vil bli deg fortalt. Det er til sist bare din egen kunnskap og ærlighet som kan hjelpe deg. Og tro meg. Den første til å lure deg, er deg selv. Det er ditt valg. klippet fra : http://qaqeerlaaaq.no/

Tusen takk hvor finner jeg dette på dog web ? hvor finner jeg det for rase sidene? hvilken rase er høyest rangert?

Dette er verre en beregnet men valget ligger nå på 3 raser: Beagle, Basset Petit, Basset Fauve de Bretagne. Men må innrømme at valget er vanskelig Det som jeg prøver nå er å finne ut hvor stor frekvens det er av hunder som ikke jakter godt på rådyr. Er selvfølgelig klar over at jeg har et reelt arbeid å gjøre selv også. Men søk, konsentrasjon, stå påvilje(motor) og oreienterings evne har jo også genetisk på virkning. Men virkelig Tusen Takk for deres hjelp og tolmodighet med meg

Hei det stemmer. jeg er kun ute etter en god jakthund, dette fordi at det å bli glad i den blir jeg automatisk., og per i dag har vell alle hundene jeg har hatt(ikke jakthunder, men brukshunder) hvert perfekte kamerater. Men kan ikke tenke meg noe tristere enn å ha en dårlighund uansett bruk. så derfor spør jeg om hvor lett det er å finne en brukbar hund av rasene. hunder som ikke er bra, har jeg alltid plasert om til familiehund.

Finnes det noe NM i det ? Hvordan er prestasjonene på drev prøver?

Tusen takk for et kjempe bra engasjement Slikt varmer Men en ting som jeg erfarte når det gjelder raser er at de generelt har forskjellig kapasitet. Altså hvor mange dager de orker å jakte, klarer å holde seg oppe i vekt osv. da jeg stort sett har mulighet til og jakte hele perioden. Hvordan er det på disse rasene? Jeg er ikke redd for at en hund ikke skal fungere hjemme. For meg er det mitt ansvar som hundeier å sørge for at det fungerer. I motsettning til andre så kjøper ikke jeg en hun d fordi den er søt eller pen, men jeg kjøper kun hund utfra hva den skal brukes til. En god hund er lett å bli glad i Orker ikke å bruke tid på dårlig hund. Hvor vanskelig er det å få en som fungerer bra fra deres rase? Siden jeg har tre meget forskjellige terreng så regner jeg med at det er en fordell med litt proposjonert hund (beagel. favn, petit) ? eller ? For meg er det ikke noe tema om en må kjøpe i det ene eller andre landet i nord europa. Øker det mulighetene for en god hund, så er det fort vært turen

støtter det

tusen takk for kjempe fine svar ja jeg liker reklame for rasen, det er for meg en god måte og bli kjent med den, og jeg liker å høre hvorfor folk valkte akuratt sin rase. må si jeg gleder meg kjempe masse til første høstjakten med egen rådyrhund