Raymond

Bare endret trådtittelen, slik at den blir i tråd med de andre rasetrådene. Ellers så er det jo nye alderskrav/championatkrav: Endret alderskrav for NJCH dachshunder HS-sak 206/08 Norsk Kennel Klubs Hovedstyre vedtok i møte VII/08 den 23. oktober 2008 å tiltre NDKF søknad om øket aldersgrense til 24 måneder for tilleggskrav for oppnåelse av drev- og hichampionat. Regelendringen gjøres gjeldende fra og med 1. januar 2009. Endrede championatkrav for dachshunder HS-sak 205/08 Norsk Kennel Klubs Hovedstyre vedtok i møte VII/08 den 23. oktober 2008 å tiltre NDKF forslag om at hunder fra Norden som er utstillingschampion i hjemlandet skal kunne oppnå norsk utstillingschampionat uansett hvilken jaktpremiere hunden har oppnådd som grunnlag for sitt nasjonale championt. Regelendringen gjøres gjeldende fra og med 1. januar 2009. Hentet fra: www.norskedachshundklubbersforbund.org

Hei! Korthår har absolutt minst pelsstell. Strihår må nappes, ellers blir de "ullette" - og da er det iallefall ikke noe fordel med strihårspels i snø'n. Du har allerede fått tips om hjemmesiden til Taxklubben. Der er det en del valpeannonser. På korthår er det iallefall en del hann-valper til salgs. Ellers så vet jeg at Steinar på Kennel Ovnsrøret venter løpetid, www.jaktdachs.net. Går og venter på løpetid på tispe her selv... den kommer alltid seinere når man venter synes jeg. http://www.makephpbb.com/dachshund/inde ... =dachshund er et forøvrig eget dachshundforum.

Da har jeg avsluttet sesongen med litt rådyrjakt i Värmland. Lørdag vi vi i et område med mye tråkk etter både elg, hjort og rådyr. Etter en time kom uttaket og etter ytterligere en halvtime ble det rådyrfall. En knall avslutning for unghunden. Hunden er Keski-Maan Hareth (CH Keski-Maan Varjaagi - CH Keski-Maan Salama). Etter litt varme med tilhørende kaffe og mat ble det hundebytte. Det ble imidlertig ikke noe los av det, da hunden dro inn i området vi akkurat hadde vært og sjekket ut hva vi hadde drevet med tidligere på dagen. Søndagen forsøkte vi oss i tre forskjellige områder uten hell. Det hadde blåst kraftig opp i løpet av natta, så det var heller utrivelig å stå på post.

Klikk deg inn på http://www.norskedachshundklubbersforbund.org eller www.taxklubben.se der finner du i det minste opplysninger om NÅR det er utstilling. Bikkja bør kunne gå pent i bånd på din venstre side, siden det er en hannhund skal den tåle å stå på bordet mens dommeren sjekket bittet, kjenner på kroppen og kontrollerer at det er to steiner i pungen. Den bør også kunne "stilles opp" for dommeren. Mer tips og triks finner du her: http://www.makephpbb.com/dachshund/ Hva heter hunden din og hvem er foreldrene? Det er nok littegrann tidlig å tenke avlen sånn aldersmessig. I tillegg til å være stilt ut et par ganger, bør jo hunden ha vært på en prøve i tillegg (drev, hi, spor). Den svenske dachshundklubben anbefaler en avlsstart ved 3 års alder i sitt RAS-program. I Norge henviser NDF til NKKS etiske retningslinjer. (http://www.nkk.no/nkk/public/getAttachm ... NT_ID=3255) Der finner du ikke noe alderskrav til hannhunder, men i og med at NDF anbefaler øyelysning etter en viss alder.. så har du jo noen holdepunkter.

hadde to dachsetisper som ikke fant ut av det med hverandre. Ble til at den ene ble omplassert. Dyrt med veterinær i lengden, samt frykt for at smågutta (2 og 4) skulle komme imellom gjorde valget relativt lett

Har en liten tass.. i Indre Østfold - Trøgstad. Gies bort mot avhenting.

Skal nok ikke ut i helga selv, så søndagen kan du låne Astro'n min om du skal ut Shauer..

Har inntrykk av at i Finland graver man ut mårhund for hunden på samme måte som med grevling. Så det blir mye utstyr å ta med seg etterhvert...

Trist, ord blir fattige

Grattis til alle med fall i helga. har vært ute hver helg sjøl, som hundefører både med og uten børse. Skulle nå ønske at vi snart kunne få et fall, har vært utrolig mye "nesten" hele høsten... Bikkja hadde fortjent et fall Som noen andre skriver, etter at man begynte med hund er det ikke så farlig hvem som skyter. Er like gjerne med med bare bikkja jeg.

Ikke så tjukke skara'n, men det ble med den ene drevet denne dagen.

Flytende plaster på spray. Klipp til en mal til pungen og spray på i flere lag.

Jeg klipte bare av i en spiss, og brant igjen med fyrstikk/lighter. Ikke no' hokuspokus

Da er NM-drev for dachshunder unnagjort, med strålende resultater. 6 av 12 startende oppnådde D-cert. http://www.jaktogfiske.net/id/977.0 http://www.njff.no/portal/page/portal/njff/nyhet?element_id=21967324&displaypage=TRUE

http://www.taxklubben.org/Injagnigsrad_olle%20lundberg.htm Omhandler "innjaginsråd for unge dachser", med forskjellen på en dachs og basset ang. innjaging er ikke stor. ellers er dette en bok om emnet: "jakt med kortbeinte hunder" av Liljeberg og Klaesson. ISBN 82-529-2582-0 "Å lykkes med jakthund" av Christoffersson. ISBN 82-03-22168-8

Kanskje ikke så mye trøst, men en interessant atikkel fra "Svensk jakt": Svensk Jakt nr 12 2004 Hundar blir snabbt förvildade Hundar har en fantastisk orienteringsförmåga. Trots det kommer hundar på villovägar, i de flesta fall på grund av att de är utmattade. Och kommer hunden bort, förvildas den snabbt. Redan efter två dygn brukar den undvika människor, inklusive ägaren. Text: Erik Wilsson Ur Svensk Jakt 4/92 Den som jagar med hund fascineras ofta av hundars enastående förmåga att hitta i skog och mark. Hur hundar orienterar sig är inte närmare studerat, men mycket tyder på att de inte enbart använder sig av luktsinnet. Enligt min egen erfarenhet förlitar sig unghundar mest på luktsinnet, antingen i form av att de bakspårar sig själva eller att de genom direkt vittring från föraren orienterar sig upp mot vinden. Mer erfarna hundar förefaller vara mindre beroende av att spåra sig tillbaka, utan förlitar sig mer på sin egen förmåga att orientera fritt i terrängen. Mycket tyder på att hundar har något som kan liknas vid en inbyggd kompass och de har en fantastisk förmåga att skapa minnesbilder av hur terrängen ser ut. Trots sin förmåga att orientera händer det att hundar kommer på villovägar, vilket inte minst alla annonser om bortsprungna hundar vittnar om. I de flesta fall kommer hundar vilse helt enkelt på grund av att de blivit för utmattade för att orka söka sig tillbaka. I stället söker hunden nattvila under en gran. Det kanske mest slående med hundar som kommit på villovägar är hur snabbt de förvildas. En hund som irrat omkring i skogen i två dygn visar ofta tydliga tecken på att vara förvildad, vilket inte bara innebär att den undlåter att söka efter föraren utan även att den håller sig undan människor, även ägaren. Efter tre till fyra dygn är de flesta hundar helt förvildade. Att hunden blivit förvildad innebär att den visar rädsla för människor och att den aktivt söker undvika mänsklig kontakt. Den som tappat bort sin hund kan därför inte förvänta sig att hunden reagerar och kommer när ägaren ropar. Hunden kan mycket väl befinna sig i närheten och höra ägarens röst, men vågar trots det inte ta kontakt. Rösten avgör Hundar som förvildats blir ofta stationära efter några dygn och blir förr eller senare observerade. Sådana gånger är det bäst att börja lägga ut mat till hunden. Börjar hunden regelbundet uppsöka en utfodringsplats kan man i allmänhet med hjälp av mat locka den till att ta kontakt eller fånga den i en fälla. Ser man eller hör hunden är det rösten och tonfallet som avgör om hunden tar kontakt eller inte. Försök att prata till den med ett tonfall som hunden känner igen. Tänk på att hunden är rädd. Försöker du jaga ifatt den eller kommendera den att komma blir den bara ännu skyggare. De flesta hundar som varit försvunna en tid har vid återfinnandet varit i förvånansvärt bra hull. Förmodligen klarar de sig på att ta en och annan sork och på att äta spillning från älg och andra idisslare. Under jaktsäsongen kan en slaktplats i skogen erbjuda rikligt med föda. Största problemet är sannolikt kylan, framför allt för småvuxna och korthåriga hundar. Min egen gråhundstik försvann som unghund när hon släpptes på obekanta marker i samband med dåligt väder. Efter två dygn observerades hon flera gånger i ett område cirka fem kilometer från platsen där hon sist hördes skälla älg. Personen i fråga hade försökt koppla henne, men utan att lyckas. Ytterligare ett dygn senare kom jag till platsen. När jag sent på kvällen klev ur bilen på en skogsbilväg som löpte över ett hygge, var allt stilla och tyst. Förtrollningen bröts Jag gick en bit längs vägen och kallade på tiken. Efter att ha kallat på henne ytterligare några gånger utan resultat började jag att gå tillbaka mot bilen. Plötsligt hördes något ute på hygget. Jag kallade på tiken igen och nu hördes det tydligt att aktiviteten där ute i mörkret utlöstes av min röst. Jag gjorde då rösten mer personlig, precis det tonfall jag brukade använda där hemma. Prasslet på hygget kom allt närmare och med ens kom hon som skjuten ur en kanon och hoppade rakt upp i famnen på mig. Tiken hade hört mig hela tiden, men inte vågat ta kontakt. Men så, efter ett tag, bröts förtrollningen och då var allt som vanligt igen. - - - - - Hittades efter 1 1/2 år För flera år sedan uppmärksammades en händelse med en gråhundshane som försvann i samband med träning i slutet av augusti (se SvJ 4/92). Ägaren sökte förgäves efter hunden och gav till slut upp hoppet om att återfinna den. Nästan ett och ett halvt år efter att hunden försvunnit fick hundägaren rapporter om att flera skidorienterare observerat en gråhund vid en soptipp cirka tre mil från området där hunden försvunnit. Hundägaren gillrade en fälla i närheten av soptippen och efter några dygn gick hunden i fällan. När hunden skulle tas ut ur fällan uppträdde den först aggressivt. När den fått koppel på sig följde den villigt med till bilen. Väl hemma gick den och lade sig på sin gamla liggplats som om den bara varit borta några timmar. Enlig uppgift fungerade hunden kommande höst helt normalt under jakt. l - - - - - Ett år gammalt spår Hur enastående hundens orienteringsförmåga är framgår av en historia som en före detta kollega berättade. Kollegan hade under hösten snitslat upp sträckningen på ett 15 kilometer långt skidspår i skogen, som senare under vintern skulle trampas med skoter. Med sig hade han sin fem år gamla schäferhane. Av någon anledning blev spåret under vintern aldrig upptrampat och när han kommande höst skulle bättra på snitslingen visade det sig att merparten av snitslarna hade försvunnit. Även vid detta tillfälle var schäferhanen med och efter en stund uppfattade hunden vad syftet med skogsturen var och gick på eget initiativ före hundägaren det 15 kilometer långa spåret. Det enda hundägaren behövde göra var att följa efter hunden. Då och då upptäckte han gamla snitslar som visade att hunden på ett år gamla minnesbilder kom ihåg den exakta sträckningen av spåret.

Drevprøver for dachser gjennomføres som en vanlig drevjakt med den forskjellen at dommeren noterer drevtid og gir poeng for utviste jaktegenskaper istedenfor at jegerne forsøker å skyte drevdyret. Ved drevprøve bedømmes disse ulike egenskapene hos hunden. Søket Arbeide på fot Drevsikkerhet Drevmåte/-fart Arbeid på tap Mål/hørbarhet Losføring/nyansering Sammarbeid Lydighet Jaktlyst Hvert moment poengsettes etter en skala fra en til seks egenskapspoeng, EP, der det høyeste poenget betegner utmerket. Laveste poeng betegner G, graverende feil, hvilket innebærer diskvalifikasjon. For de forskjellige premievalørene kreves en laveste sum med egenskapspoeng. For førstepremie kreves minst 45 poeng. Har hunden i noen av momentene fått Dårlig (to poeng), kan den ikke tildeles førstepremie selv om drevtid og øvrige egenskapspoeng er tilstrekkelig. Premiegrad på drev: Drev-cert: minimum 52 poeng CACIT: minimum 52 poeng 1.premie: minimum 45 poeng 2.premie: minimum 36 poeng 3.premie: minimum 30 poeng Prøvetiden er maksimum tre timer for dachs. En drevprøve gjennomføres omtrent som en vanlig jakt. Hundefører og dommer treffes til avtalt tid og sted. Av og til kan det være med kjentmann, dommer og aspirant. Det er heller ikke uvanlig at andre interesserte følger med. Dommeren skal gi anvisninger til alle som er med i skogen slik at de opptrer slik at hunden ikke forstyrres eller får hjelp. Hunden slippes, og så skal den søke, ta ut og drive. Dommeren noterer drevtid og bedømmer hundens egenskaper. For at bedømmelsen skal være gyldig må dommeren med sikkerhet kunne konstatere drevdyrets art. På snø er det lett å spore, mens det på barmark i prinsippet er nødvendig at dommeren eller en av hans medhjelpere har observert drevdyret. Når prøven er slutt, meddeler dommeren sin bedømming og forslag til premiering. Den endelige premieringen fastsettes av prøvens dommerkollegium. For min egen del ville jeg satt store spørsmålstegn ved en dommer som enn så lenge bruker en deltagers Asto aktivt under bedømmelsen. Jeg vil tro det er lettere å bedømme den hunden strengt (men korrekt), i forhold til andre hunder hvor dommer kun kan "lytte og gjette".

Disse reglene er vel basert på bruk av "konvensjonelle" peilere. Det blir litt anderledes med GPS-peilere, særlig mtp søk osv. Hvordan hadde hunden nevnt i tråden blitt bedømt dersom dommeren ikke hadde visst hvor langt ut den søkte? LItt hypotetisk, men vel verdt å problematisere litt. Kanskje bør vi lage en egen tråd på det? Opplevde selv i helgen (som hundefører) at de som hadde jakta i skauen i "årevis" trodde det meste foregikk lenger unna enn det det faktisk gjorde.

På lørdag gikk jeg som hundefører 11 km (Tripcomputer på gps'n), mens bikkja tilbakela 24,9 km (astro'n). Dette er en dachs. På søndag jaktet jeg med en som hadde Basset, den hadde også løpt 25 km lørdag, og ved avslutning søndag hadde den løpt 21 km. Det blir mange steg for korte bein.

+1

Putt inn noen ? der det passer.. Svar på spørsmåla dine står å lese i tråden.

Jeg er i bunn og grunn strålende fornøyd, og flere jeg kjenner har skaffet/er i ansakffelsesfasen. Debatten jeg har sett i Sverige går bare på at folk er avventende, da det har vært noe diskusjon om frekvensområdet, samt at det kanskje ikke har vært like mye privatimport med modifisering...

Jeg villle tro det blei litt lukt av urin og avførign om det kun er trebord. Selv har ejg valgt løsningen med å ha en duk i bunn (denne får du i flere kvaliteter, alt fra "barkduK" til skikkelige saker), og fyllt opp med et solid lag med grus. Det går som andre har nevnt å ha netting i bunn også. Det har ikke vært noe graving hos meg, så jeg kan ikke si om kombinasjonene duk + grus er utbruddssikker, men jeg lever i trua.

Veggene er høyere enn 120 cm, jeg vil tippe 165 - 170. Legger ved noen bilder. Har inngjerdet hele tomta, og har både tisper og hannhund. Så i løpetiden er det ingen tisper i luftegården. I Østfold er snømengdene moderate, så denne gården duger lenge for mine dachser. Klikk for større bilder:

Jeg har brukt ene kortveggen på smia, så fikk jeg litt ekstra netting, og kunne dermed lage større luftegård. Fikk kjøpt brukte hundegårdselementer billig. Valgt å legge disse ned (fortsatt høye nok for dachs og springer) - fikk mer lengde ut av hvert element. Har lagt duk i bunn, og fylt opp ca 10 cm med rund elvesingel. Lett å holde reint og luke bort ugras. har også gravd ned (bare litt) impregnert materiale, slik at jeg har 3-4 bord som en kant nederst i hundegården. Enkelt å montere elemente oppå dette. Har på et par steder lagd tett vegg av imp. bord, slik at det er litt le/mindre utsyn. Har også brukt noen imp. leveggelementer. Så det ble en stor og romslig luftegård. Har svingbar luke fra KK-Import inn til et lite rom i smia, lunt og tørt der inne. (Kan nok få til et bilde på sikt så du ser hva jeg mener)